Varför?

I går kväll fick jag ett mejl från en bekant som startat något så briljant som en klubb för vin- och musikälskare. Bra musik, gott vin. Själv är han något av en expert inom båda områdena, och han skriver dessutom en underhållande blogg om välsmakande drycker.

Jag läste hans inlägg om något äppelvin som tydligen skulle göra sig bra ihop med ostar. Det var sötma hit och syra dit. Framställningsmetoder till höger och lagringstider till vänster. Och jag tänkte avundsjukt att det måste vara härligt att vara sådär insatt och kunnig. Det måste vara roligt att veta så mycket om något som bara är njutbart, liksom.

Jag skulle aldrig kunna vinblogga, även om jag verkligen uppskattar ett gott vin. "Black Granit är gott och inte så dyrt." Och sedan då?

Men glass. Det är något helt annat. Där har både jag och Mr Creamy provat oss fram genom större delen av sortimentet och lärt oss att skilja Euroshopper (the work of the devil - har de ens glass?) från Mövenpick. Och det var så idén att starta En blogg om glass föddes.

Jag inser att den här bloggen kommer att bli en katastrof för min figur eftersom jag nu alltid kommer att ha en ursäkt att köpa glass. Det får det vara värt. Allt för konsten.